Jag är ju en realist med fötterna på jorden. Jag går in i med- och motgång med en stabilitet och tro på min förmåga. Nu har det varit rätt så tufft att vara som jag brukar. När mitt barns trygghet inte vilar under mitt ansvar utan har blivit överlämnat till andra så förlorar även jag min trygghet. När det inte är jag som har kontroll över situationen.
Ängeln har genomgått sin första operation. Första steget mot att få en rak ryggrad. Hon har något som heter chiari malformation. I skallbenet finns ett hål där ryggmärgen kommer ut. Detta hål har varit för trångt och har nu förstorats för att ryggmärgen inte ska ligga i kläm. Med detta ingrepp ska nu ryggmärgsvätskan få chans att flöda som den ska.
Neurokirurgerna här på Sahlgrenska har gjort att fantastiskt jobb och säger att operationen gått enligt planerna. Min oro över att Ängeln inte skulle vakna som vår vanliga Ängel, är borta. Nu har det gått två dygn sedan operationen och hon har verkligen utmanats idag. Att stå på egna ben, hålla balansen, kissa själv och röra sig över huvud taget var inte en självklarhet ens i morse, men nu klarar hon det.
En ny utmaning dök upp då ortopedtekniker kom med korsetten som hon ska sova i. Ängeln bet ihop och lät den provas på henne trots att det smärtade ordentligt i nacken.
Nu är hon utmattad och snarkar som en björn.
Mammas lilla kämpe! Tack för att du finns!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar