Jag väntar och längtar...

Idag kommer de sköna kollegorna hit på besök. Vi har varit lärare tillsammans under dryga året och hade förmånen att vistas tillsammans med ett gäng femåringar för ett par år sedan.
Jag har förberett lite goda pajer och så blir det lite sallad, ost, kex och marmelad. 

Det är så konstigt. på mitt förra jobb, på den underbara lilla byskolan några mil härifrån, hade jag helt underbara kollegor. Nu ses vi sällan och jag saknar dem oerhört mycket. Vi kompletterade varandra, var ett fint stöd för varandra och hade massor av skoj ihop. När jag slutade den anställningen så trodde jag att jag aldrig skulle få så fina kollegor igen. Alla människor är unika och på den arbetsplats jag nu är tjänstledig från så finns det fantastiska människor. Jag kommer att sakna dem lika mycket som de från förra arbetsplatsen. Det är unika möten det handlar om och det är den ömsesidiga respekt som man bygger upp för varandra som gör att man får den fina relation som man får med en annan människa. Hjärtat och Ängeln är lite oroliga för mig hur det ska gå då vi flyttar till Norge. De kommer ju att träffa massor av nya kompisar i skolan och i aktiviteter. Maken träffar många genom sitt jobb. Men hur ska det gå för dig mamma, säger mina två omtänksamma tjejer. 

Utgångsläget är såklart att jag får massor av spännande möten med nya människor, men jag känner framför allt att jag kanske får tid att vårda de människor jag redan har nära mig. 

Kärlek och respekt

Anette